23 april 2012

I didn't need the pain

Det har hänt mycket sen sist, men just nu befinner jag mig mer nere än vanligt.
Rösterna är tillbaka i huvudet. Dom skriker, biter sig fast i kroppen och släpper inte taget. 
Varför är dom tillbaka?
Jag försöker att stå emot självskadorna, men just nu känns det som att det inte spelar någon roll vad jag gör. Kroppen går på autopilot. Mycket gamla känslor och tankar kommer tillbaka, jag vill inte få tillbaka den skiten. Jag är bättre än så..eller hur? 
Jag måste stå stilla, jag får inte tappa fästet nu. Jag får inte bli galen.

Jag tvivlar så på mig själv nu, framtiden känns inte alls lika ljus längre. Det är knappt så jag vågar titta framåt.
Men för att få bukt med detta måste jag blicka framåt å tro på mig själv. Men jag orkar bara inte..ångesten är så jävla stark. Den gör fysiskt ont i kroppen. 
Jag tittar in i spegeln och skrattar åt vilket skämt jag är, jag ska mörda spegeln någon dag. 

Imorgon ska jag till VP..första riktig samtalet! Ska bli så jävla skönt. Hoppas att mitt intyg är klart så jag kan ge de till skolan. Jag är sjukskriven igen. Nu ligger min enda räddning hos Arafat. Åh vad jag älskar honom! 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar